Hur bra man än försöker må..hur väl man än försöker dölja allt och göra det man borde;att gå vidare, sikta mot framtiden så kommer historien alltid tillbaka, den klankar ner på en, slår en , skrämmer en och förödmjukar en gång på gång, gång på gång.
Det känns som hela min existens går ut på att andas, andas och inget annat än att överleva.
Så fort en dag verkar bli bra, så fort man ser lite ljus framför än så drar historien ner än i brunnen igen, historian drar locket för brunnen o fyller den långsamt med vatten.
På något sätt lyckas jag ändå klättra upp gång på gång...men precis när jag ska ta steget upp ur brunnen så halkar jag eller blir ned- puttad av historian igen o jag hamnar i ett bottenlöst djup.
Det sägs att jag är ett maskrosbarn. Men hur kan jag vara det när jag inte vunnit kampen än??
bildkälla:
2 kommentarer:
En dag kommer historien sluta jaga dig, min älskade vän. Du är alldeles för bra för det. Och du är ett maskrosbarn, du är den största kämpen jag känner. Du överlevde och lever. Och jag vet att du kommer kunna få ett fint liv, för då är en underbar person.
kram!!
Du är värd mer än bara att överleva.
Jag lovar dig vännen, du kommer vinna. En dag står du där som segrare, med framtiden i dina händer.
Älskar dig!
kramar
Skicka en kommentar