onsdag 23 juli 2008

nu kommer solen fram ur morgon-dimman


Sömnen e åt skogen igen. Kan inte förstå varför det ska va så svårt att sova..
Gårdagen var helt okej och höjdpunkten var uteritten med sara ,adel och maistro.
Jag hade Adel och Sara hade Maistro.
Köpte ett par nya ridvantar igår, helt onödigt köp men jag kände att jag behövde muntras upp lite.
Och vad e bättre än ny ridutrustning :P
Kollade även på de stövlar jag vill ha och denna gången våga jag kolla på prislappen.......
4000 kronor...för ett par ridstövlar.....liiiiiiiite för mycket.....
men fina va dom.
Sporrarna jag letar efter hade dom inte på tre hästar heller och det verkar som jag får beställa på nätet iallafall...
Jag körde inte in i någon buske igår även om det fanns risk för det då jag var sååååå trött när jag satte mig på moppen för att köra hem efter ridturen..:P
Men det var härligt att bara sitta o prata o skratta en tid.
Skönt att slippa alla dumma tankar för en stund.
Och jag förtjänar att få ha det bra ibland även fast det inte känns så.
Ikväll ska jag o Sara ses igen men vi får se om det blir uteritt eller trimma i padocken..
för mig spelar det ingen roll igentligen men träna MÅSTE jag göra...så om det inte blir padocken så måste jag träna när jag kommer hem...
Nu kommer äntligen solen fram ur morgon-dimman och ajg hoppas jag ska fått sola lite idag...

tisdag 22 juli 2008

Åter väntan väntan väntan


Jag hatar att vänta på det där
som man hoppas på ska förändra ens liv,
men som antagligen aldrig kommer komma.
se hur hoppet falnar och försvinner bort i horisonten.

Jag gillar inte det jag ser i spegeln,
och luften går ur mig varje dag.

Jag har försökt stå emot länge
men jag vet inte...

när allt annat blir kaos o besvikelser så e det det enda jag e bra på
det enda som gör mig jag...
och den enda plattformen jag har
även om det i andras ögon inte är en plattform..

jag vet inte längre
så jobbigt när man inser att trots man försöker ge allt
så får man bara slag i magen tillbaka

försöker se klart, försöker se det som jag vet e sant. men
dina ord får mig att se dimma, ett töcken som gör det svårt att se klart på den krokiga vägen.

Och jag vet inte hur länge till jag orkar
Vet inte hur länge jag står ut
och allt jag ville ha va en förklaring...ett svar
och ett förlåt

men du vänder hela världen emot mig

tisdag 8 juli 2008

.. och min ögon säger dig inga ord


du ser mig pigg, glad framåt och positiv med ett strålande leende
Ett FALSKT leende.

Du ser mig tröstande, peppande, roande, skrattande
Men du ser inte mig.
Jag är trött, ledsen och ser ingen ljusning.

Men jag kan inte se in i dina ögon och bara vara jag.
För om jag var jag mot dig skulle jag gå i tusen bitar.


..och mina ögon säger dig inga ord
när mina tankar lever på
det som inte får hända.

måndag 7 juli 2008

Tårar som faller


Tårar som faller ner i havets djup!
Orkar inte med detta!
Men nu är det över iallafall!
Nu har han det bra!

Nu lider han inte längre

men guuuud vad jag saknar honom!
För bara två veckor sedan sa jag till A att han var den underbaraste
häst
och i torsdags var det dags!

jag e glad o ledsen samtidigt för att de inte sa det, jag var bortrest o de ville väll inte störa
jag visste ju ändå att det skulle ske.
Det kanske var det bästa attjag inte visste när.
men nu vet jag och jag
kommer sakna dig gubben
min bäbis!

Du har en speciell plats i mitt hjärta!


ÄLSKAR DIG!

Kram

Therese